Hembygdsgården

/Hembygdsgården
Hembygdsgården2017-06-14T20:54:18+00:00
baggstromska_barken

 

Strax intill kyrkan i Söderbärke ligger hembygdsgården den Baggströmska gården från 1800-talets början. Gården är en bergsmansgård med byggnader i falurött, som ligger samlade kring ett tun. Förutom mangårdsbyggnaden finns även loftbod och bagarstuga. I mangårdsbyggnaden kan man se på gamla bruksredskap och möbler. Det finns också en gammal banklokal inhyst i huset.

Baggströmska gården

image 1

image 1

image 1

image 1

Bergsmansgården Baggströmska Gården

Den som första gången besöker denna gård blir kanske besviken över att ej finna en ”Gammelgård” i den traditionella stilen. Vi i hembygdsföreningen försöker så långt det är möjligt visa hur det var i en bergsmansgård här i Söderbärke förr i tiden. Tyvärr finns inte alla uthus och stallar kvar varför bergsmansgården aldrig kan bli fullständig. Nya landsvägen och parkeringsplatsen har förändrat miljön. Den gamla trädgården finns i någon mån kvar men har förändrats under årens lopp.

Märkesår i Baggströmska Gårdens historia

1925

I augusti år 1925 bildades Söderbärke Hembygdsförening på initiativ av dåvarande kyrkoherden Samuel Gabrielsson.

Från första stund var önskemålet en gård där man kunde placera in föremål från bygden som hotades av förstörelse, men som visade hur enkelt man fått ”ta sig fram” förr, för att dessa skulle kunna beses av kommande släkten. Likaså ville man ha en gård där bygdens folk kunde samlas till både fest och begrundan över vad gångna släkten förmått uträtta.

Flera alternativ på hembygdsgård föreslogs under årens lopp, som dock ej ansågs vara så lämpliga för ändamålet. Föreningen hade också på ett tidigt stadium fått löfte om att en gång få köpa syskonen Baggströms gård vackert belägen mellan kyrkan och Norsbro.

1954

År 1954 inköptes gården för taxeringsvärdet och betalades med pengar som under årens lopp fonderats i Hembygdsfonden, vars initiativtagare var dåvarande kommunalnämnds-ordföranden Carl Hedenstrand, som var Hembygdsföreningens ordförande efter kyrkoherde Gabrielssons avflyttning till Rättvik 1953. Denna fond förvaltades och var innestående hos kommunen till 1954, då gården köptes. Den sist levande, Fröken Lovisa Baggström, skulle ha  rätt att bo kvar så länge hon önskade. 1957 flyttade hon från gården, och på hösten fick föreningen börja flytta in sina tillhörigheter ”under eget tak”, efter att tidigare haft dem inhysta i en nedlagd skolsal och i diverse bodar.

Landsantikvarien Björn Hallert var vid besök på gården mycket imponerad och sade genast att detta borde bli en levande bergsmansgård. Läget var både centralt och vackert.

1958

Nu började reparationsarbetet . Först grunden, som hade förskjutit sig och stod 4 dm utanför nedre stockvarvet. Skrapning och kittning av alla fönster m m, gardiner syddes och sattes upp. Strax såg allt lite gladare ut. Allt tiggdes ihop eller skänktes till föreningen. Gården skulle ju vara en ”levande gård” och möbleras. Stolar m m måste repareras, nya anskaffades medan någon gammal stolsnickare fanns kvar i livet, för att inte behöva ta till fabriksstolar.

Man utlyste en önskan att de medlemmar som ville bekosta en stol med 125 kr skulle få sitt namn på stolen, därav de små plåtarna på stolarnas baksida. Resultatet blev 18 nya stolar, efter den gamla modellen som fanns. Den gamla stolen blev också reparerad.

En gammal målare, åttioårige Frans Nordström i Söräng, har gjort ett gott arbete med de illa medfarna möbler som förvärvats. Det finns ej många kvar som kan imitationsmålning och billigt blev det. Allt efter landsantikvariens råd och ledning, med mottot: ”De hade fint målat i sina gästabudssalar här i bergsmansgårdarna” skulle vi arbeta och försöka följa rådet.

1864

De vackra salarna på övre botten målades år 1864 av målare Berggren från Vad. Den stora salen målades då med inramning av väggfälten i de färger som speciellt användes vid dekorationsmålning här i socknen. Den andra salen målades med blommor inramande varje väggfält, inget lika men ändå enhälligt. Det har berättats för Lovisa Baggström att målaren skickat ut dottern i gården och pigan i tärdgården för att hämta blommor att måla efter.

Trädgården var då som nu på andra sidan vägen. Länge såg trädgården likadan ut som den gjort i 100 år. Idag finns tyvärr inte lika många blommor i trädgården. Men en liten del av trädgården har återskapats.

1964 var det 100 år sedan salen målades, men lika klart lyser blommorna efter 100 år och berättar om hur det blommade för 100 år sedan.

Gårdens historia berättad av Frida Andersson, ”Ark-Frida”

1951

Häradsdomaren Gunnar Henriksson med fru Frida och undertecknad (Frida Andersson, ”Ark-Frida”) tillbringade en solig varm dag sommaren 1951 på Västerbergslagens Domsaga i Ludvika genom att i arkivet söka utforska Bergsmansgårdens tidigare öden. Längre tillbaka än till 1851 kunde vi ej komma eftersom man då måste söka i Landsarkivet i Uppsala. Men 1851 tillhörde gården Nämndemannen och Bergsmannen Per Larson i Tolvsbo, då även ägare till gården Hällen i Tolvsbo. En av hans döttrar med make Sandström, blev sedan ägare.

1874

Makarna Sandström sålde i sin tur gården 1874 till Reinhold Baggström från V Skedvi. Baggström dog 1913 och gården tillföll syskonen Baggström, hans barn. Sonen Anders Baggström har berättat att han då taket belades med tegel (det var förut ett perttak eller spåntak som det också heter) sett att det på en stock var inhugget årtalet 1803. Men vi vet inte om detta kan vara gårdens ålder? Bodarna ser så mycket äldre ut. Eller kan våningen ha blivit på byggd 1803? Det var vanligt att man byggde på en extra våning när huset kändes för litet. Frågorna kan säkert få ett svar nu när det blivit lättare att forska och gångna tider.

1958

Trädgården

hembygdsgarden_1958-320x202

Frida Andersson, ”Ark-Frida”, håller ett vakande öga över arbetet med hembygdsgårdens trädgård 1958.

Som framgår av ovanstående fanns trädgården redan 1764 på andra sidan vägen och hade tydligen redan då varit mycket vacker med rosor och liljor. Den har också långt in på 1900-tlet erbjudit en fröjd för ögat, för alla som färdats vägen fram och haft blick för det sköna. Den hålls i skick så länge fröknarna Baggström orkade och samma blommor har blommat där under tidernas lopp. Men när Hembygdsföreningen övertog gården var det igenväxt. Tistlar, nässlor och myror hade gjort sitt intåg. Sommaren 1958 samlades frivilliga krafter för att återställa trädgården. Alla växter tillvaratogs och fick stå i källaren under tiden som yxa och traktorfräs med mera gjorde sitt verk.

Det planerades och stakades ut lister i likhet med tidigare, rosor, liljor m m.Växter planterades åter i ren och gödslad jord och fick rota sig innan kölden kom.

Sig-Britt Johansson, Söräng, och Kerstin Johansson, Norsäng, i färd med att köra bort träd och buskar från hembygdsgårdens trädgård 1958. Hästen hette Säterjäntan och hörde hemma i Söräng.

Sig-Britt Johansson, Söräng, och Kerstin Johansson, Norsäng, i färd med att köra bort träd och buskar från hembygdsgårdens trädgård 1958. Hästen hette Säterjäntan och hörde hemma i Söräng.

Vi krattade sådde gräs till sent på natten då det väntades regn. Frö, gödsel och en del växter fick vi gratis. Från alla byar kom frivilliga kvinnor och män och hjälptes åt med arbetet. Det var en härlig tid att se hur allt blev sig likt från fordom. Mycket mer är att berätta t ex den planerade syrenhäcken kring området, där även finns ett ”krikonsnår” en kvarleva från husbehovsbränningens tid. En sak att bevara då dessa krikonbestånd numera är mycket sällsynta. Åtskilligt mer är att berätta, men detta må räcka.

Nu återstår för de efterkommande att hålla allt i gott skick. Arbete finns det gott om för alla som vill och kan att pietetsfullt vårda allt. Sakkunskapen d v s Landsantikvarien bör tillfrågas och hans råd följas.

 

 

1961

Ute och inne hade arbetet varit i full gång och den 30 augusti 1961 kunde man ordna det första samkvämet genom att inbjuda byombuden m fl, 42 personer hade samlats. Då fanns inte sittplatser för fler. Men det fanns gardiner för alla fönster, dukar på alla bord, allt ”ihoptiggt”, Med levande ljus i alla stakar, lövat och blomstersmyckat tedde sig gården riktigt hemtrevlig, trots att allt inte hamnat på sina rätta platser.

De 20 september samma år kunde till vår stora glädje ordnas samkväm för alla dem som glatt och frivilligt arbetat vid hembygdsgården ute och inne utan att förtröttas. Det var en stor glädjedag.

Allt var fortfarande ej färdigt år 1961 och en kommitté hade bildats av fyra män att ordna med reparation och hyllor i loftboden. Innan detta är färdigt måste en del sammanstuvade föremål vänta på att sakkunnigt ordnas och katalogiseras. Detta ska ske med hjälp från Falun enligt löfte. Många saker bör ordnas. Saker finns som ej hör hit men vi hoppas få fatt på lämpligare i en del fall. Arbetet står aldrig stilla och vi hoppas på kunniga och hjälpsamma medarbetare på hembygdsvårdens alla områden.

Kommentar:

Ovanstående nedtecknades år 2000 av föreningens sekreterare Helge Persson efter en historik skriven av Frida Andersson. Efter Helge Perssons nedskrivning har hembygdsföreningens föremål katalogiserats och ordnas så att det i Loftboden går att beskåda allehanda allmogeföremål.

Arbetet med att vårda hembygdsgården fortgår hela tiden och ideella krafter efterfrågas för att underhålla byggnaderna, klippa gräsmattor och hålla området i ett fint skick.